DE MEST UTSATTA OCH HEDERVÄRDA

Internationella kvinnodagen är en dag för att reflektera över kvinnors situation i hela världen. Av någon anledning verkar kvinnors frihet vara den som är mest begränsad ur ett internationellt perspektiv. I själva verket betraktas ofta kvinnan vara helt utan värde i vissa kulturer. Kvinnor är en belastning och det enda som kvinnor är till för är att föda barn. I många islamistiskt präglade kulturer anses kvinnan i grunden vara smutsig. Endast kvinnor som inte syns eller märks kan accepteras som ärbara. Dock är de alltid utan egentligt värde men kan i alla fall tillåtas leva. Om de skulle synas eller märkas riskerar de att skadas eller t o m dödas.

När vi talar om ojämlikhet i den svenska debatten, är det likt ett i-landsproblem. Än värre blir det när verklig och ytterst påtaglig orättvisa föreligger som i hederskulturer relativiseras som ett mansproblem likt det vi har exempelvis i Sverige. Det är männen som är problemet i största allmänhet, inte en dysfunktionell kultur.

Idag vill jag lyfta fram dem som jag vet bäst står upp för kvinnors rättigheter och dem som faktiskt står på barrikaderna när det gäller kamp för frihet för de egna folken. Det är i båda fallen starka kvinnor med starka berättelser och autentiska erfarenheter. Det är kvinnor som med livet som insats har kastat slöjan. Det är kvinnor som tar striden mot de grymmaste av terrorsekter vi känner till, även där med livet som insats. Det är flickor och kvinnor som blivit misshandlade och våldtagna gång efter gång och ändå kunnat ta sig ur helvetet och berätta sin berättelse som fredspristagaren Nadia Murad.

Jag vill lyfta fram de kurdiska kvinnorna, de yezidiska kvinnorna, de somaliska kvinnorna, etc. Jag vill lyfta fram all de som aldrig kunnat berätta sin berättelse utan fallit offer för mördare och våldtäktsmän.

De mest utsatta men också de mest hedervärda.