ETT KOLOSSALT MAGPLASK

Hot och kränkningar mot lärare. Dödshot mot lärare. Misshandel av lärare och t o m våldtäkt. Detta förutom det mer allmänna stöket och bråket mellan elever.

Elever som inte hörsammar uppmaningar. Elever som förvärrar situationen efter uppmaningar. Lärare som förväntas bete sig lågaffektivt och inte får använda fysisk tillrättavisning. Lärare som blir utbrända. Lärare som blir anmälda efter att ha tillrättavisat. Lärare som inte får stöd av skolledning. Skolledning som inte får stöd av politiken.

Droger som säljs öppet i anslutning till skolan och gängkriminalitet som sökt sig in på skolområdet.

Massor av tid ägnas åt att släcka diverse bränder och tiden för återhämtning är lika med noll. Det pedagogiska arbetet är de facto nedprioriterat, inte officiellt naturligtvis.

Detta är ett axplock av sådant jag fångat upp i dagens skolsituation. Utanpå detta har vi sett försämrade skolresultat och en allt tydligare uppdelning mellan "bra" skolor och "dåliga" skolor eller tillvalsskolor och frånvalsskolor.Det finns ingen hållbar lösning som heter mer resurser. Det har prövats här och där och fungerar som vattensprutan mot den brinnande oljetankern.

Problemen har inte dykt upp ur ingenstans. Skolans fundament har varit ett samförstånd mellan skolan och hemmet om grundläggande regler för skolarbete och relationen mellan elev och lärare. Det fundamentet är i stort sett raserat idag.

Alltsedan LGR 69 har skolan gått en kräftgång vilket har blivit allt tydligare för varje uppgradering av läroplanen. Inte heller LGR 11 har blivit någon framgång. Betygsskalorna uppfattas som förvirrande och obegripliga.

Spiken i kistan blev övergången till en skola med individuell kunskapsinhämtning. Lärarens roll skulle intye längre vara att förmedla kunskap utan eleverna skulle själva ansvara för detta under ledning av läraren eller lärarna (eller pedagogerna som det heter idag).

Detta system gynnar elever som av naturen är självgående med hög intellektuell kapacitet. Det gynnar elever som har en bakgrund inom den rådande svenska samhällsnormen.

Elever med bakgrund i andra kulturer med mer auktoritära och traditionella inslag fungerar normalt sämre. Den svenska friheten kan lätta uppfattas som en dörr till gränslöst beteende.

En rektor på mina barns skola uttryckte sig klokt vid flera tillfällen:

• Eleverna måste få känna när deras beteende slår i taket.

Det ska finnas en gummibandseffekt för beteende men det ska också finnas ett tak av stål. Detta tak av stål har idag ersatts av ett tak av gröt. Ingen behöver känna något. Det krävs en konsekvensskola som är strategiskt uthållig. Vissa oacceptabla beteenden ska få en uträknad konsekvens. Elever ska känslomässigt acceptera att vissa beteenden är fel. Inte bara munnens bekännelser.

Att det har tillåtits bli så här beror helt enkelt öpå att vi låtit det bli så här av någon form av social godhet som i själva verket visat sig vara dess raka motsats.

Lockande uttryck som "alla ska med", "vi gillar olika" och "lika mycket värda" har drivit fram en politisk linje där inget beteende i praktiken har fått värderas sämre än något annat. Social ingenjörskonst och tvärtomspråk ska rena oss från det som inte är bra. Och inget är aldrig definitivt inte bra. För alla är vi goda och alla gör vi så gott vi kan. Per definition. Vi vandrar ju hela tiden på framgångens stig, i alla fall efter de satsningar vi NU ska göra på skolan.

Utanpå detta är vi i Sverige alltid lite bättre än alla andra och ändå så bevittnar vi just nu ett kolossalt magplask bland annat inom skolan.