EUROPA ÄR FÖR CIVILISERAT FÖR ATT KUNNA HANTERA DET OCIVILISERADE

Europa står inför utmaningar heter det. Egentligen betyder det att Europa står inför omöjliga problem som man bäddat för under lång tid. Sverige kan ses som det land som snabbast accelererar in i problemen av alla europeiska länder.
Vi har under en mycket lång tid utvecklat ett kollektivt medvetande och om vad som är rätt och fel. Det har utvecklats en tillit till staten och till de rättsvårdande myndigheterna. Det har varit lätt att motivera att brottslingar ska sona sina brott enligt utfall i domstolen och rättssäkerheten har fungerat. Det har varit en liten skillnad mellan de rättsliga utfallen och det kollektiva rättsmedvetandet.

Detta är snabbt på väg att luckras upp. Lagen har vissa intentioner och dessa intentioner kan fullgöras under förutsättning att det finns en fortsatt tillit till rättssystemet och att medborgare anmäler brott, vågar vittna och brottsligheten inte blir alltför välorganiserad, omfattande och brutal.
Vårt samhälle utgår från att det finns en bortre gräns för grymhet och brutalitet. Vi har ett rättssystem som ska skydda även den som på starka grunder misstänks för grov brottslighet. Vi utgår från att rättsvård kan ske civiliserat med fortsatt effekt. När vi möter en brottslighet med obefintlig tillit till samhället och en obegränsad brutalitet är vi inte rustade att hantera detta. Vi har passerat fantasins gräns för vad vi kan tro att människor är beredda att göra för i vissa fall ingen vinnings skull alls. Ibland är det en lek som eskalerar till grymma övergrepp som vid gruppvåldtäkter. Ibland förekommer dödligt våld med hämndmotiv. Blåljuspersonal har svårt att komma in i vissa områden. Gränsen tenderar att flyttas framåt för våldet och bakåt vad gäller civilitet. Det spelar ingen roll om våldet är ideologidrivet, drivet av religiös övertygelse eller av det djupaste ressentiment. Det är som en svulst som breder ut sig,

För att förstå begreppet ressentiment, som ursprungligen definierats av Nietzsche, citerar jag skribenten och debattören Malcom Kyeyune: 

"Ressentiment är driften att kompensera sin egen känsla av maktlöshet. Den som upplever ressentiment känner hat gentemot en annan person eller grupp, därför att denna grupp identifieras som orsaken till det egna lidandet."

Den svenska modellen handlar om hedervärda metoder som "dialog", "uppföljning", "upplysning", "broschyr", "delat ansvar", etc. Vi är världsbäst på mjuka metoder. Tyvärr har vi nu passerat gränsen för detta. När vi säger "dialog" så skrattar motpraten åt vår impotens. När vi ger bidrag likaså.
"Man får göra som man vill i Sverige". "Inget hindrar oss från att ta över". Som påhejare har vi svaga politiker som följer vissa idéströmningar och låter sig förledas av vissa organisationer som på ytan verkar för integration men egentligen har en annan agenda. Vissa islamister är mer radikala än andra. Muslimska brödraskapet vill långsiktigt ta över utan inslag av våld. Salafister är beredda att till hur mycket väld som helst. Tillgång till vapen och knark gör inte läget bättre tillsammans med en försvagad poliskår.

Många debattörer och forskare ropar som i öknen om alla dessa faror, men av olika skäl så händer saker åtminstone väldigt långsamt.