HUR ÄR MAN OM MAN ÄR PK?

För att veta om man är politiskt korrekt behöver man veta mot vilken politik vi ska vara korrekta. Som läget är nu i dagens Sverige styrs vi av rädsla och undfallenhet som leder till vilsenhet. Jag anser att vi rent av har en värderingskris. I kölvattnet av en relativt stor samhällsförändring. Svenskarnas paradgren har länge varit triangulering och att lyckas stå mitt emellan och påstå att mitt emellan är det bästa. Lagom mycket av båda funkar för det mesta. Inte behöva ta ställning i alltför komplexa frågor. Måste vi ta ställning så siktar vi på det säkra att sparka uppåt och försvara neråt.

Den som på ett banalt sätt anses inneha makten är alltid en säker måltavla. Det kan vara USA. Det kan vara Israel. Det kan vara någon med ekonomisk makt inom landet. Att ta reda på komplicerande fakta undviks alltför ofta. Fakta som kan tänkas vända på makthierarkin. Vi vill ha enkla tankemodeller om vem som är god och vem som är ond. Men helst vill vi inte ta ställning utan förbli "neutrala". Så lät det under det kalla kriget. Under andra världskriget var det tyvärr så illa att vi under själva kriget de facto stod på nazisternas sida. I vissa avseenden var vi en förebild för nazisterna exempelvis vad gäller rasbiologi.

Någonstans här kan vi finna det trauma som vi drabbats av. Sverige agerade tvärtemot rimlig etik och moral. Vi var nazisternas apologeter. Vi bedrev en anpassningspolitik för att inte bli måltavla för den krigstörstiga tyska regimen. Socialdemokraterna var pådrivande i allt detta som regeringsinnehavare. Efter kriget så skulle detta glömmas och man lät pendeln svänga så att partiet skulle framstå som ett bålverk mot nazism, rasism och andra auktoritära tendenser.

Vi kan idag se samma tendenser som under tyskåren. Att vara kritisk till den alltmer hållningslösa och imbecilla politik som bedrivs idag anses närmast vara förrädiskt. Att vara kritisk är att vara populistisk och än värre brun i kanten och kanske rasist och högerextrem. Etikettering och brunsmetning är en central del av den inslagna strategin. Okunskap och förljugenhet är vad vi möts av. Kapporna vänds den dag de behöver vändas. Det som sades igår är förbjudet att säga idag och vice versa. Verkligheten förvanskas och dimridåer läggs ut.

Politik har blivit en fernissa. Det handlar alltför mycket om färdigförpackade plattityder. Det handlar om att undvika konfliktfyllda frågor. Inte ta tag i det som verkligen är problem. Istället att skapa pseudoproblem som man alltid kan relatera till. Mörkläggning och vilseledande, blandat med halvsanningar och dimridåer. Viktigare att bilden är bra än att verkligheten är det. Kartan styr verklighetsuppfattningen. Den som påtalar att verkligheten är något annat än den bild som målats upp ska ställas till svars och skambeläggas. Att säga att något inte fungerar bra är att svartmåla. Att säga att vi har reella problem likaså. I själva verket har vi ju bara sköna utmaningar.

Den som har en maktposition kan ta sig tolkningsföreträdet och ange tonen och vara bärare av en accepterad politisk åsiktslinje. Alltför länge har dumheten och förljugenheten drivit denna politiska åsiktslinje. Jag tycker därför att det är av största vikt att just nu tillåta sig att inte följa den. Om jag då är politiskt inkorrekt, så må det vara så.