MÄN SOM SLÅR KVINNOR

Jag har engagerat mig i frågor kring mäns våld mot kvinnor sedan 2005 på ett eller annat sätt. Då var det en mansgrupp som bildades utifrån att det skett flera våldtäkter på kort tid i min hemstad. Tyvärr har våldtäkter blivit allt mer (som man säger) normaliserat. Det blir knappt en notis numer om en våldtäkt har inträffat.

Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är tyvärr något som sker oavbrutet varje dag. Ibland är det kulturellt betingat som i fallet med hedersvåld. I andra fall är det sjukliga beteenden kopplat till droger, alkoholmissbruk och/eller annan psykisk ohälsa. I de mest spektakulära fallen kan man se våldet som ett utslag av psykopati. Det mest kända fallet i närtid är mordet på Kim Wall. Kvinnor mördas också i tysthet. De bryts ner steg för steg och livet tas ifrån dem lite i taget till dess att döden möter dem.

Det har diskuterats i olika trådar kring Josefin Nilsson och hennes förfärliga öde. Mannen som våldförde sig på henne under senare delen av 90-talet jobbar på Dramaten och har suttit i fängelse som en följd av misshandeln.

Frågor som uppstår är: Har mannen sonat sitt straff och ska nu inte konfronteras mer med sina gamla synder? Finns det en lynchmobb som framgångsrikt kräver fler repressalier mot denne man? Är det rätt att kulturministern går till Dramaten just nu för att diskutera deras arbete mot kränkningar? Vilken betydelse har en inställd föreställning på Dramaten för arbetet mot mäns våld mot kvinnor?

Varför uppstår mäns våld mot kvinnor? Varför bryts det inte? Vem har ansvar för vad?

Att just nu dra fram den här historien ur garderoben och avskeda honom från Dranaten anser jag vara ett sätt mildra det dåliga samvetet hos Dramatens ledning. De har kännt till problemen kring denne man (och andra män) under lång tid. Jag kallade Dramaten en "soppig arbetsplats" i en kommentar på Facebook. Samtidigt som jag skrev att även en soppig arbetsplats kan leverera bra föreställningar. Det finns en skyddsmekanism som har slagit in hr. Dramaten är en institution som vill leva på ett gott varumärke och ledningen vill inte diskutera problem, enbart framgångar. Lite som Swedbank faktiskt. Många i ensemblen är utpräglade egon som inte låter sig styras. Vissa är antagligen gränslösa. De gömmer sig bakom att de spelar en roll som kanske fungerar som en ångestdämpare för dem. Att misstänka att psykisk ohälsa finns med i bilden är inget avancerat antagande.

Jag skrev också att kränkningar på arbetsplatsen ska stävjas i sin linda. De som har ett återkommande olämpligt beteende ska konfronteras och slutligen erbjudas terapi eller att fråntas tjänsten.

Jag betraktar våld mot kvinnor på motsvarande sätt som alkoholism. Det handlar om att erkänna sin sjukdom och hitta en väg bort från den. Det är inget alternativ att tillåtas fortsätta med dessa sjukligheter på och i anslutning till sitt jobb.

Att elda på den feministiska mobben är inte heller en väg framåt. Att kräva mer av stigmatisering av män i största allmänhet i form av predestinationsteorier om mäns uppfattade överhöghet som förklaring gör läget bara ännu värre. Det ankommer på båda sidor att bidra till en funktionell samlevnad. Det ligger i både mäns och kvinnors intressen att dysfunktionella kulturer bryts som upprätthåller och främjar dysfunktionella beteenden. Det är inte vi mot dem. Det är inte förutbestämt att män har en idé som de rättfärdigar att de ska regera över kvinnor. Det är tankar som för mig bort till antisemitiska konspirationsteorier.

Det är brottsligt att slå en kvinna. Det är inte brottsligt att vara naiv och irrationell.

Men det är en god idé att alla kvinnor och även män på djupet lär sig att förstå att det finns män som är farliga på riktigt. Det finns naturligtvis också en idé att farliga män lär sig att förstå att de har ett olämpligt och farligt beteende.

Det finns säkert 1000 olika skäl till att kvinnor hamnar i och vidmakthåller destruktiva relationer. Ingen vill erkänna att de har misslyckats och i grunden är olyckliga i sin relation. Ibland blir kvinnan en del av mannens problem. Livet kan komma att handla om anpassning till och försvar av mannen i all sin ynklighet. Det kallas för medberoende. Läs på om medberoende och förstå mekanismerna bakom att destruktiva relationer hålls vid liv, längre än vad som rent rationellt borde gälla. Medberoende handlar om sådant som inte är rationellt. Det blir som ett knark tillsammans med den som är beroende av att exempelvis slå, fram till dess att allting brister. Gränslöshet och utsuddning av den egna identiteten.