PENDELN KAN SVÄNGA SNABBT

Att gå in i moskén och skjuta ner besökarna under fredagsbönen ska naturligtvis fördömas precis som alla andra terrordåd och vansinnesdåd. Det underliga är att det alltid finns någon som anser att det hemska och obegripligt hänsynslösa är gott. Hur kan någon tycka att en sådan handling är god? Det bygger på en övertygelse att världen är ond och att detta onda ska lösas med våld och att våld är den nödvändiga vägen. Våldet är i själva verket inte ens ett medel utan en del av berättelsen om hur sjuka tankar ska förverkligas. Ändamålet helgar medlen fullt ut. Skapa en fiende som en tankefigur och ge dig på dem som representerar denna tankefigur. Vem som helst kan det vara som kan relateras till denna tankefigur. Det är äkta terror.

Ändå så tycker de våldsbejakande extremisterna att det de tänker, planerar och utför är gott.

En central del är att ingjuta fruktan hos fienden. Inte att skipa någon form av rättvisa. Ju mer extremt och avskyvärt desto högre på poängskalan.

IS sätter detta i system. Breivik och NZ-terroristen lyckades med detta sin enda gång. I psykopatens hjärna är det uppenbart onda självklart gott. I det drillade barnet kan detta onda läras in men svårligen läras av.

Detta leder tanken till att minska fokuseringen på vad en eller flera personer anser vara gott med sina handlingar som avgörande för vad som faktiskt är gott. Den utilitaristiska principen säger att de handlingar som maximerar nyttan och minimerar lidandet är goda handlingar. Då uppstår frågan vad som är nytta och vad som är lidande. Här behöver vi tänka på nytta och lidande i flera led och dessutom långsiktigt. Det som en person upplever som nytta för dennes avsikter kan leda till lidande för andra personer. Å andra sidan kan också det som upplevs som lidande för en person leda till nytta för andra personer.

Jag tror vi slutligen behöver fokusera på existentiell nytta och existentiellt lidande. Om våra handlingar i huvudsak leder till existentiell nytta och begränsar existentiellt lidande så kan de anses vara goda. Här behöver vi blanda in rimlighet och rationalitet och inte bara känslomässiga övervägningar.

Om vi tror att det allt som låter bra och är lättsmält och gulligt också är gott så har vi tappat bort oss. Det handlar om företeelser som befinner sig på den andra änden av skalan i förhållande till det uppenbart onda som vi kan se i terrorhandlingar. Det kam handla om klimataktivism. Det kan vara alla möjliga handlingar som ofta är av symbolisk natur som är lätt att försvara och argumentera för utifrån ett icke-reflekterande perspektiv. Ett perspektiv som tar sin utgångspunkt i enkla förklaringar och lösningar på komplexa problem. De som ägnar sig år godhetssignalering är personer som vill framstå som allmänt schyssta och goda ofta i opposition till alla de andra.

Det underliga är att godhetssignalering och banal godhetsaktivism kan leda oss till ett samhälle där vi alltid gör rätt men också alltid gör fel, vilket vi kommer på efter ett tag.

Vi öppnar upp för stor asylinvandring för att vara goda och nu sitter vi med en massa problem som ingen vare sig vill eller kan ta tag i på ett bra sätt. Vi läser om bostadskaos, ökning av våldtäkter och dåligt fungerande integration. Ändå regerar fortfarande de "goda" på bekostnad av den andra "onda" sidan.

Pendeln kan svänga snabbt mellan det banalt goda och det uppenbart onda. Det är något som vi behöver ta till oss.