VÄRLDSMÄSTARE I SAKTFÄRDIGHET

Det finns en mängd huvudbry kring hur vi ska hantera "våra" så kallade IS-terrorister. Just nu har vi fullt fokus på huruvida "våra" förövare aktivt ska tas tillbaka till Sverige. Frågan känns sekundär. Den primära frågan borde vara hur vi ska hantera de som ofrånkomligen kommer att återvända till Sverige för egen maskin. Ska de få ett märke i pannan eller ska de bara släppas in? Kanske ett T i passet. Går det att identifiera varje återvändande IS-terrorist vid inresan? Hur bereder vi oss på om de vill komma in med falsk identitet? Ska vi verka för att upprätta en internationell krigstribunal? Ska deras rörelsefrihet inom landet beskäras? Ska personer med dubbla medborgarskap få det svenska medborgarskapet indraget?

Det borde råda förhöjd nationell beredskap med anledning av detta. Dessa individers rörelser borde bevakas på plats så långt som möjligt.

Sömndrucket kan vi nu konstatera att det finns en mängd problem som vi ironiskt sagt knappt hade en aning om och som kan härledas till vad som INTE har hänt de senaste åren. Sverige är världsmästare i saktfärdighet och bristande timing för vad som måste göras. Den främsta möjliggöraren för fortsatt "safe haven" för terrorister i Sverige har visat sig vara Morgan Johansson. Redan 2013 förpassade han som ordförande i justitieutskottet ett bra initiativ om starkare lagstiftning mot så kallade IS-resenärer från Staffan Danielsson (C) till papperskorgen.

Det finns ingen anledning att tro att saktfärdigheten och motvalsandet kommer att upphöra så länge Morgan Johansson finns i någon beslutande position (nu som justitieminister).

Johanssons förhalande tyder på ledarskapsinkompetens. Han är en person med stort maktbegär och kontrollbehov med byråkratretorik som kommunikationsmetod och som dessutom aldrig KAN gå i mål med något av verkligt värde i tid. Det finns alltid en anledning att lägga ytterligare ett byråkratiskt filter ovanpå beslutsprocessen så att det säkert kan ta ytterligare längre tid. När väl ny lagstiftning föreslås så bygger dess framgång mer på fromma förhoppningar än på hårda realiteter. Nu har vi uppenbarligen gått i mål men ny kraftfull lagstiftning mot terrorism enligt nämnde person. Men som vanligt är det försent och det han säger hänger inte ihop med verkligheten.

Vi kommer att tvingas möta en mängd allvarliga säkerhetsproblem de närmsta åren. Sverige är inte redo att drastiskt ändra politisk kurs så länge vi lever med Morgan Johansson et al vid rodret (uppbackade av Mp och C). För att Sverige ska sluta vara möjliggörare för internationell terrorism så krävs ett helt annat ledargarnityr. Det finns massor av välbelagd kunskap att hämta om vad som nödvändigtvis behöver göras från välrenommerade forskare som exempelvis terrorforskaren Magnus Ranstorp. Att många av dessa inte får spela framträdande roller i det strategiska arbetet för inre säkerhet är ju mycket märkligt. Problemet är väl att de ser saker som de är och inte talar rörelsens språk och därmed är diskvalificerade.